Knausgård

Det är konstigt vad arbetet inkräktar på fritiden! Plötsligt har jag inte en massa tid att sitta i solen och njuta, läsa böcker och dricka kaffe. Nej, nu är det bara flitens lampa som måste glöda och brinna, eller rent av lysa.

Jag hittade tillbaka till Knausgård efter en viss konstpaus, och han är nog läsvärd! Visst är han rätt omständig och mångordig, men han har grepp om både språket och iakttagningsförmågan. Jag tror inte alls att det han skrivit är autofiktivt, utan det är hans värld och hans sanningar från första till sista bokstav. Det är så självutlämnande och utlämnande av alla inblandade i hans värld, att han på något sätt försöker rädda skinnet på sig själv, med att dra till med att det trots allt skulle vara autofiktivt.

Han kommer inte att kunna upprepa bravaden av Min kamp, fast det gör ju inte så mycket, han kan gott leva på inkomsterna av dem, hela livet..

Sulu

När jag var ung, var ordförådet både mera ensidigt och begränsat. Vi använde friskt ord som sulu baa, pärt och raati.

Numera använder vi besvärligt och irriterande.

Sulu dog ut för ett x-antal år sedan, ända fram till idag, när jag fick den fina hälsningen av en vän från ungdomen.

Han skickade sulu med dottern, som förstod ingenting.

stackars generations barn som missat allt detta. Kommer de inte att klara sig kanske det berodde på att vi föräldrar skonade dem från sulu baa...

Jag ska måla hela världen, lilla mamma, full av solsken varje dag...

om det regnar och e grått det gör detsamma

du ska solsken i ditt fönster ändå ha..


Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder...

jo men visst.

Cyklade i regn och vind med paraplyet uppfällt för att hämta junioren. Jag kan inte skryta med att paraplyet hade någon speciellt stor funktion. Jag var rätt våt vid ankomsten till förskolan, fast betydligt torrare än när vi kom hem.

Och visst är det härligt att cykla när det regnar...

Mors lilla Olle

Mors lilla Maria i skogen gick, plockade blåbär och slogs mot myggen. Ryggen värkte efter en liten tid och jag förundrades över paret som plockar loss oljeräkningen i blåbärsskogen. Det är nog ett tufft jobb det!

Men fantastiskt att det finns blåa, stora och små bär, färdiga att plockas.

Kattrati eller ramaskri

Katternas följetong fortsätter. Vaknade i arla morgonstund av skrikande katter. Eller ni vet när katter drabbar samman, så kan det både spotta och fräsa. Dessa katter rök dessutom ihop...i vårt vardagsrum!
Jag blir galen!

Eftersom vår vackra Elvira-katt också är kvarterets drottning, så tog det inte många sekunder innan den objudne gästen flydde hals över huvud.

Hur katterna kommit in, är i skrivande stund, höljt i dunkel, men det kan hända att vi sovit med källardörren vid öppen i natt.

Men det är nog ingen fara med en vaktkatt som Elvira!

Layout

Provar mig fram vad som kunde vara en passande layout för mig. Denna var verkligt passande. Jag som älskar böcker och älskar att läsa. Just nu är lättsmälta deckare favoriter för mig. Fast jag börjar känna en viss smygande avighet mot dem, men jag trycker undan den känslan och läser klart. Jag har fastnat för Mari Jungstedt. Det är intressant och roligt att följa med livet på Gotland och med Knutas, Karin och Emma och Johan.

Jag kan också rekommendera en annan lättsam serie som delvis utspelar sig på Gotland och det är Hervor och Mirjam. De är riktigt sköna!

Hurtigt och hushålligt

Detta är ett lågvattenmärke, jag vet. Men jag bakade tre dylika bröd igår och de blev rätt goda. Det är ju alltid trevligt med lite foton på en blogg. Följande steg blir nog att jag lägger upp bilder av mig själv och dagens out-fit. Då kommer åtminstone min syster att få en lätt stroke. Och jag vill ju inte åsamka henne något sånt, så out-fiten får vänta...

En helt vanlig torsdag, eller hur var det nu. Det var en helt vanlig torsdag och min sista lediga torsdag, innan semesterns slut. Så här på slutrakan tänker jag att jag ska vara jätteduktig och göra allt jag inte gjort under mina lata dagar. På onsdagen tänkte jag att i morgon är dagen när vinden ska städas. Vinden är tacksam på så sätt att gäster och människor utanför familjen sällan sätter sin fot där, det betyder att det får i princip se ut precis hur som helst. Nu var det så att det såg precis ut hur som helst där, med tydliga inslag av dammråttor, kläder, rena och smutsiga omvartannat och övrigt bråte. Så att ta itu med röjningen där var inget svårt alternativ.

Nu var det så väl att vår katt, Elvira, ville lite skynda på vindsröjningen. Någon i familjen hade tyckt synd om henne och låtit henne komma in på natten, dessutom matat henne med litet skinka och dylikt. Det hela resulterade i att hon uträttat sina behov i sonens klädskåp. Det var var inte bara ettan, utan det var tvåan. Och hela tvåan utpridd över sonens långkalsonger och tröjor och dylikt. Och det är bara för äckligt!

Jag avskyr kattskit och jag avskyr speciellt kattskit i barnets klädskåp!

Ettan hade hon lagt på andra sonens t-skjorta som låg så fint på golvet, i samma sovrum.

Hur som helst så kan man lugnt konstatera att detta satte fart på mitt vindsstädande. Nu fanns det verkligen inga undanflykter för att städa. Jag städade och 8 timmar senare var det rätt snyggt och fint på vår vind, och ingen kattskit i något hörn.

Konklusionen av det hela blev; inga katter inomhus på natten och vindsröjning-städning ska ingå i schemat då och då...