skidning

I dag blev det skidning på programmet. Maken har som vana att skida rätt så ofta. Jag har som vana att skida mindre ofta. Därför överraskades både han och jag av att jag ville med och skida. Han börjar bli en riktig fena på att smörja skidor. Ett fenomenalt glid och ett gott fäste, åtminstone i 15 km. Jag skidade 22 km. Jag tycker att det motsvarar 10 km löpning, för mig.

Efteråt tittade jag på damerna som skidade 30 km i VM. Det är betydligt enklare att sitta i soffa och titta, jämfört med att skida själv. Jag är sjukt imponerad av hur de skidar, speciellt norskorna.

Här är det enda beviset på att jag faktiskt skidat i dag. Bildkvaliteten är inte speciellt bra, men jag vill påvisa att jag har en blåsa på vänster tumme, som kommit av stakandet.

Gårkvällen tillbringade jag med ett trevligt gäng kvinnor. Vi går under benämningen bokklubben, fast det är nog rätt mycket annat än böcker som behöver avhandlas. Intressanta diskussioner om bl.a Raamt och människans behov av att tro på någonting större än oss själva.

Och än är ej undrens tid förbi. Men jag ska, hör och häpna, bli medlem i en vinklubb...Ha, ha. Jag som inte vet någon skillnad på viner, förutom att det finns vita och röda. Dessutom tycker jag inte speciellt mycket om viner heller. Jag anser att jag har ett gott smaksinne, men viner vet jag absolut ingenting om. De smakar bara mer eller mindre surt. Så varför då joina en vinklubb..Tja, man ska ju vidga sina vyer. Och jag tror att vi kommer att ha det trevligt, äta och dricka och försöka urskilja någon skillnad på dryckerna.
Jag tror att jag kommer att välja fyra flaskor Chenet när det blir min tur...

Första mars

Efter mental peppning och läsning av diverse springbloggar, så fanns det ingen undanflykt denna morgon. Jag måste bege mig på en liten länk. Vädret var optimalt och kondisen utmärkt!   NOT!

Det var varken väder eller kondis. Det blåste och snöade och var halt väglag. Kondisen var dålig. Jag orkade springa några hundra meter och så fick jag gå. Konditionen ökar dessvärre inte av att sitta framför datorn och läsa, även fast jag läser springbloggar...

Jag tycker nästan aldrig att det går enkelt att springa. Jag sprang förra året 10 km. Det var en stor bedrift av mig, eftersom löpning inte faller sig för mig. Det var inte enkelt eller lätt att springa 10 km, men det kändes storartat efteråt. Det är väl just endrofinkickarna efteråt som är mödan värd. Så skönt både psykiskt och fysiskt att ha gjort någonting med kroppen. Att ha träningsvärk känns rätt skönt! Jag trodde nog aldrig att jag skulle bli så knäpp...Att träna blir ett beroende, ett positivt sådant, så länge det inte blir tvångsmässigt.


I går gick jag på loppis. Jag gjorde faktiskt några fynd. Jag brukar sällan fynda, besöken blir inte alltför ofta heller. Men nu blev det några guldkorn.

 

En somrig duk, eller påslakan. Fast jag tänkte använda den som en sommarduk. Den är vändbar. Samt kuddfodralet. Passar till mitt arbetsrum.